Anna fyller 25 år idag!!! Jag och Hanna firade henne genom att åka till Bakken :) Dagen bjöd på mycket skoj och lite läskigheter, bland annat fint väder, god mat, troschock, värmebölja, vattenstänk, tårar och just nu är jag bara glad över att vi kom ner levande från bergochdalbanan.. (låter kanske lite dramatiskt men rädd var jag)

Fölsegrisen!



Anna & Hanna!


Grisen & Jag


Anna lyssnade tydligen bara med halva örat när jag varnade henne för slutet på denna attraktion ;P


Mmmmm, gott med glass!



Det jag ville komma till med texten ovan var att vi fastnade i träbanan, i en backe i slutet. Först trodde vi att det skulle vara såhär och att vi bara väntade på ett annat tåg men så var inte fallet. Det märkte vi när en kille kom mot oss och samtidigt gick sakta fram längs dom smala plankorna längs väggen. Jag satt längst bak och hörde bara det andra tåget som var igång komma närmare och närmare och han som kom för att hjälpa oss inte kunde få igång tåget själv. Jag tänkte bara nu kommer det andra tåget snart köra in i oss och vi kommer dö! Eller iaf få en rejäl wiplash och kanske en halvkroppsförlamning på köpet.. Men tre andra killar kallades dit och dom kunde stanna alla tågen och putta igång vårat. Phjuuuu, det var en ordentlig lättnadskänsla, så rädd jag var. ALDRIG att jag åker den mera, var skeptisk redan innan då den knakar och känns allmänt ostadig.
Jag hörde att dom sa till varandra - Konstigt att inte larmet gick igång.. Detta kallar jag bra säkerhet!

Såklart blev jag blötast på vattenrutchekanan och jag som ändå gömde mig bakom Hanna.. typiskt! Så där gick jag med blöta byxor och en blöt häck som inte vill torka.. :(

Vi åkte i spökhuset, det dära spökhuset jag åkt i tusentals gånger och brukar inte alls vara så rädd. 5 åringar åker den utan att bli rädd. Men för första gången så var där en levande människa där inne som hoppade fram och tog tag i vår vagn. Han hade en vit läskig hockey-mask eller nått liknande och skoja doja om jag blev rädd. Hanna med för den delen, vi skrek och skrek och skrek och när vi kom ut så sprutade tårarna som bara den. Så nu har vi två karuseller jag vägrar entra nästa gång det blir Bakkenbesök.

På vägen hem sket en fågel på mig. Det kanske var min lyckodag trots allt!